Geometrisk konst

I den muslimska konsten är geometri ett återkommande dekorativt tema, och geometrin dominerar ofta över andra ornament. Geometrisk dekoration finns både i arkitektur och i konsthantverk som keramik, textil och bokkonst. Oavsett material, storlek eller teknik är motiven nästan alltid desamma.
De muslimska konstnärerna 'uppfann' inte den geometriska dekoren. Men de utvecklade och fulländade den på basis av romersk, bysantinsk, persisk och berbisk konst. Att det blev så beror delvis på att det fanns ett stort intresse inom islam för matematiska studier, ett intresse som hade väckts bland annat via den grekiska, pytagoreiska matematiken.
Detta syns tydligt i den geometriska knuten, ett arv från förislamisk dekoration som utvecklades till komplicerade kombinationer av slingrande band eller flätverk. Med cirkeln som utgångspunkt kunde en stor mängd olika figurer skapas (kvadrater, romber, sexhörningar, åttkanter, stjärnor med sex, åtta, tio, tolv och ännu fler uddar) genom att använda principer för symmetrisk reproduktion, multiplikation och division i vilket material och i vilken skala som helst.
Den rika färgsättningen och skickligheten i att kombinera olika färgtoner gör att kompositionerna framträder så att det skapas en illusion av flera olika plan. För att få fram ett ännu mer varierat uttryck används tredimensionella effekter, antingen genom upprepning av motiven (som till exempel sebka, ett mönster som skapas ur ett nätverk av romber), kontrasterande ytor eller det ofta använda muqarnas (i Nordafrika muqarbas) som är ett tredimensionellt mönster som liknar stalaktiter.
De geometriska motiven, som ibland är abstraktioner av motiv som finns i naturen, kan också ha en djupare mening som relaterar till föremålets eller byggnadens funktion.